När slutar barn med att ramla ur sängen?? Jag undrar bara. För i natt så sov G och M i dubbelsängen och jag i soffan. Här vill jag bara tillägga att det var en frivillig aktion, jag var inte så trött och ville se ett avsnitt till av Grey´s anatomy, men sen somnade jag i soffan så lite trött var jag visst ). Men i alla fall. Jag vaknar av att jag hör en stor duns och sen ett "oäääääähhhhh". G hade ramlat ur sängen!! Jag sprang förstås dit och hittade min lilla snuffis sittandes på golvet bredvid sängen med en oerhört förvånad min. Det tror jag det! Själv kan jag inte minnas när jag senast ramlade ur sängen, men nån gång antar jag att jag har gjort det. Herre Gud. Jag skulle ju slå ihjäl mej och jag droppade rätt ner från sängen. Det är ganska högt ändå. Jag tycker att OM han nu SKA hålla på att ramla ur sängen länge till så kan han väl ramla ur sin egen. Den är jättelåg och liksom som gjord för att kunna ramlas ur utan att slå sej... Finns det möjligen någon här ute i cyber-rymden som vet nånting om detta fenomen? Lär man sej liksom en vacker dag att om jag kryper så häääär långt ut på kanten, när jag sover, så ramlar jag ur, och sen slutar man helt enkelt att göra det? Detta måste utredas vidare.
I alla fall så är hela den här lilla ramla-ur-sängen historien kanske helt enkelt bara ytterligare ett argument för att gossen borde sova hela nätterna i SIN säng. Eller för att jag inte borde somna i soffan.
