Jag hade förmånen att följa med ut och flyga igår. Det var en sån där lagom mix av jättehäftigt och jätteläskigt. Du som känner mej känner även till min tveksamhet till höga höjder och höga farter. Så kanske var det inte en helt intelligent ide´ att ge sej på just detta, det är ju liksom det som ÄR att flyga. Men lite då och då i livet tror jag det är nyttigt att tänja på sina gränser. Och vem kan förresten motstå en inbjudan som lyder: "Vill du riskera livet i en plåtburk på söndag?" :)
Så sagt och gjort. Vi flög. Och det var HELT overkligt! För det första så var det orimligt att jag fick sitta framme vid instrumentpanelen. Om JAG hade varit pilot skulle jag inte velat ha MEJ vid alla knapparna!! Tänk om jag hade fått panik och börjat trycka på allihop!? Lyckligtvis så var jag lite skakig i händerna så även om jag HADE fått panik så hade jag nog inte träffat en enda knapp. Och förresten så hade jag fullt upp ändå. Med att.....ja....andas.
Men det var verkligen häftigt......och läskigt......fast härftigt.....fast läskigt....ja du fattar. Några luftgropar gjorde att jag fick tillfälle att använda min yoga-andning ( samma som jag använder hos tandläkaren - inga liknelser i övrigt mellan flygturen och tandläkarbesöket - det här var bra mycket trevligare ), men på det stora hela var det faktiskt.....OVERKLIGT.
Misstänker att jag inte var det trevligaste flygsällskapet.....fick knappt fram ett ord på hela turen. "Titta därframme har ni Söderköping" Mitt svar: "Mmhm". "Nu flyger vi över Gryts vackra skärgård" Mitt svar: Mmm.
Sorry! Jag hade fullt upp med att......ja.......andas.
"Där är landningsbanan, ser du den?". Jag såg landningsbanan men sen vågade jag inte titta när vi landade.


Kom hem på eftermiddagen lite speedad men också virrig. Blir man det av att flyga?

På kvällen fick jag för mej att ta cykeln ut på ett litet träningspass. Tänkte inte jag skulle cykla så långt, en liten runda bara. Cyklar.....cyklar....cyklar.....går ju riktigt bra det här......cyklar över strömmen.....liten bro......tar vänster för det verkar vara rätt håll hemåt........det var det inte!!Cyklar.......cyklar.....cyklar......hamnar vid STOOOOORA grindar och inhägnat område: VARNING!! OMRÅDET ÖVERVAKAT. FARA FÖR ALLMÄNHETEN. Övervakningskameror i alla hörn. Forsande vatten. Undrar var 17 jag har hamnat. Det börjar mörkna. Jag kliver av cykeln, för jag har cyklat lååååångt och är ganska trött. Leder cykeln längs en liten stig intill stängslet. Tänker att jag ska kunna gena genom skogen. Nya stora skyltar: VARNING!! BETRÄD EJ OMRÅDET. Visar sej vara en lång ravin med forsande vatten. Vänder. Cyklar.....cyklar.....cyklar....tillbaka......funderar en lång stund på om nån tittar på de där övervakningsfilmerna och ser att jag är ensam ute i ödemarken.....cyklar......cyklar....cyklar. Nya stora skyltar: VARNING!! PROVSKJUTNING! ALLMÄNHETEN VARNAS. Holy Crap, dom där skyltarna såg jag inte när jag cyklade här förut. Eller cyklade jag inte här förut?? Ökar farten och längtar hem. Tankar om twilight-zone och bilder från märkliga avsnitt av Arkiv X svischar genom huvudet.
Jag hittar tack och lov vägen jag kom ifrån och cyklar över bron. får upp tempot tills jag är tillbaka i tätorten. Irrar runt lite i villaområdet där vi bor. Huvudet dunkar.
När jag står i garaget och parkerar cykeln ringer mobilen: Orolig man: Var är du?? Jadu, det har jag undrat länge, blir mitt svar.

Somnar helt utmattad i soffan.

Så här dagen efter funderar jag på om gårdagen verkligen hände eller om jag bara har hittat på alltihop.
Victor Charlie Charlie.
Over and Out.
/ K